H65 Höörs sista hemmamatch i grundserien blev någonting alldeles extra. Av flera olika anledningar.
Segern mot Sävehof var en sak.
Knäskadan på Ofelia Shoai Hallberg eb helt annan.
Och hyllningen av Ola Månsson en tredje...
Bilder från MN Photo finns här: https://www.mnphoto.se/Handboll/H-65-Hoor/20242025/2025-03-15-H-65-Hoor-IK-Savehof
Om segern med 31-25 (13-6) mot Sävehof går det att säga mycket.
Strålande försvars- och målvaktsspel i första halvlek ledde til en sjumålsledning, som sedan hölls hela vägen hem. En viljeseger med mycket hög sportslig leverans – i en hall som kokade!
Därmed klev H65 upp på tredje plats i tabellen inför onsdagens slutomgång borta mot Kristianstad.
Tyvärr drabbades H65:s Ofelia Shoai Hallberg av en elak knäskada redan efter tio minuter.
Två mål hann hon med att göra när H65 gick till anfall i 4-2-ledning. I en av många hänsynslösa satsningar vred Ofelia till knät illa och blev liggande i svåra smärtor.
Skadan befaras vara av allvarlig karaktär, men först efter veckans läkarundersökningar och kommande magnetröntgen vet vi exakt vilken typ av skada det handlar om och innebörden av den.
I andra halvlek tvingades även Emma Jönsson lämna banan efter en kraftig stukning. Hon bandagerades hårt och haltade av och även om det inte verkar för allvarligt kommer den närmsta tiden att ge svar om fortsatt spel.
Trots två tunga tapp fortsatte H65 att kontrollera händelserna.
Segern var aldrig i fara och Ola Månsson summerade:
– H65 och Sävehof har spelat i fyra av de fem senaste finalerna i svensk damhandboll. Vi har spelat tre raka cupfinaler och missat en SM-final. Vi har spelat sammanlagt sju finaler varav fem har varit mot Sävehof. Det är klart att det blir speciellt att mötas så här.
Det märktes att ni var uppretade efter storförlusten senast mot Skara?
– Vi fokuserade väldigt mycket på de sakerna vi misslyckades med mot Skara.
Som avsluten?
– Nej! Det var inte problemet. Problemet var energin och vad vi vill utstråla. Jag hade kunnat leva med att vi förlorat idag så länge vi hade fightats. Jag hade kunnat leva med en förlust efter massa bommar i försvaret och missade frilägen – men inte med att se ut som ett lag som inte vill vinna.
Hur påverkade Ofelias skada laget?
– Jag vet inte... Jag fokuserade enbart på spelarna i laget under själva matchen. Sedan är det klart att vi fick mindre valmöjligheter när två startspelare tvingades kliva av och Ofelias skada såg ut att vara allvarlig.
Lagkaptenen Tilda Winberg fick kliva in som mittsexa och var strålande både framåt och bakåt.
– Vi fick en bra start på matchen, sedan blev det väldigt tråkigt när Ofelia skadade sig. Jag tror alla blev skärrade och då fanns det två val: antingen fegade vi ner oss – eller så spelade vi för Ofelia. Jag tycker verkligen att vi står upp som lag och visade att vi verkligen ville vinna matchen - oavsett vilka som var på planen för stunden.
Kände du något lagkaptensansvar?
– Ja, jag har varit med om sådant här tidigare. Det gäller att behålla lugnet och arbeta metodiskt. Sedan var det speciellt att möta just Sävehof och vi är väldigt starka på hemmaplan.
Efter matchen avtackades Ola Månsson, eftersom det var den sista seriematchen, efter sina nio säsonger i H65.
Ensam i mittcirkeln, sittandes obekväm i en stol, kom hälsningar och hyllningar från tidigare spelare.
Då kom tårarna.
Marie Wall, Mikaela Mässing, Emma Rask, Sofia Hvenfelt, Jannike Wiberg och Jan Hansson hade alla prata in personliga hälsningar kryddade med diverse minnen. Det var samtidigt en stund där en hel klubb, med dess supportrar och spelare, slöt upp och unisont visade sin uppskattning för den sannsaga de fått vara en del av.
Vad hände med dig där på stolen? Tårarna kom?
– Man började fundera på allt som hänt under de här åren. Alla i publiken satt kvar efter matchen.
Rösten stockas igen när han ska återberätta vad han kände.
– Det var en fin stund...
– Vi firade ju även att vi vunnit Svenska Cupen. Samtidigt finns det personer som Micke, Mats och Jean som är kvar i laget. De ska man inte glömma, säger Ola som planerar ett mer offentligt tack tillbaka inom kort.
– Jag kommer att skriva ett brev efter sista hemmamatchen...
Efteråt firades dessutom segern i Svenska Cupen där Anders Netterheim, kommunfullmäktiges ordförande, höll tal och överlämnade blommor som Månsson fick ta emot.
Du blev obekväm när du sattes i stolen?
– Jag tyckte inte om det. Jag vill göra någonting om jag ska vara i centrum och tycker inte om födelsedagar heller. Jag blir gärna hyllad för en seger, men är en lagspelare, sa Ola.
