Efter två silver har nu H65 Höör tagit sitt första guld i ATG Svenska Cupen. Skuru besegrades med 30-18 i finalen.

Ännu en buckla tas med hem till Höör.

I ATG Svenska Cupen 24/25 stod H65 Höör överst på pallen, stöttade av en 200-mannaklack som rest från mellanskånes pärla.

I Final4, som avverkades i Estrad i Alingsås, blev det ett stort drama i semifinalen mot Hallby, där ett sexmålsunderläge (26-32) vändes till seger via shootouts. Många hade räknat ut H65 när uppförsbacken var som brantast, men matchen kom att ta sig en U-sväng där försvaret plötsligt fick träff.

Via en gastkramande avslutning kvitterades finalbiljetten ut, med det var med den minsta av marginaler.

I finalen mot Skuru skaffades ett litet överläge redan i shootoutsen, som vanns med 3-2. Agnes Åseskog tog ett av avsluten och visade direkt att hon hade dagen.

Att Åseskog sedan var 60-procentig i själva matchen gjorde inte saken sämre…

H65 var i ledningen hela matchen, men 15-13 i paus kändes ändå i underkant efter en liten svacka i slutet av första halvlek.

Men i andra akten var det inget snack.

Fem insläppta mål på 30 minuter och långa stunder av propagandahandboll. Halvleken vanns med 15-5, nästan klass med de 17-4 som vid seriematchen förra veckan mot just Skuru.

Ola Månsson summerade:

– Vi har gjort många fantastiska säsonger med SM-guld, SM-silver, seriesegrar och cupsilver. Det var oerhört skönt att vinna detta efter att ha varit nära att fibbla bort det under lördagens semifinal mot Hallby. Och det är försvaret som vinner matchen för oss.

– Jag är glad för tjejernas skull för vi har kämpat länge för att vinna någonting. Nu är vi nummer ett.

Bilder från matchen av MN Photo:

https://www.mnphoto.se/Handboll/Final4/20242025/Dam/2025-03-02-Skuru-IK-H-65-Hoor/i-fw5SDF7/buy

Matchen kan ses här:

https://www.svtplay.se/video/KwqyxVZ/handboll-svenska-cupen/final?video=visa&position=6100

Inför transferfönstrets sista dag har H65 Höör gjort klart med en återvändare. Isabelle Andersson har värvats in på ett korttidskontrakt, säsongen ut.

– Är hon hälften så bra som när hon var här senast är jag nöjd, säger Ola Månsson.

För att stärka upp niometerslinan inför slutspel och Final4 stärker H65 Höör truppen med Isabelle Andersson.

Vänsternian är precis i slutet av rehabiliteringen av sin andra korsbandsskada på kort tid och ansluter till truppen omgående. Hon är klar för spel direkt, men exakt i vilken match comebacken faktiskt sker är inte spikat.

Isabelle Andersson representerade H65 Höör 2019-2023, men drog av det främre korsbandet i höger knä på en träningsmatch med landslaget precis innan OS 2021.

När hon väl kom tillbaka i H65 hann hon med en säsong till innan hon blev utlandsproffs i tyska SG BBM Bietigheim (som numera heter HB Ludwigsburg och bland annat har Sofia Hvenfelt i laget).

– Där försökte jag fokusera helt på klubblaget och "släppte" tankarna på landslaget. De gick bra fram till april för ett år sedan då jag drog samma korsband. 

Andersson vände hem till Sverige för att opereras där och även sköta med sin rehabträning där.

– Efter operationen den 27 maj har jag bott i Nynäshamn där jag skött min rehab med sikte på att kunna komma tillbaka till handbollen om jag ville, men jag har inte varit övertygad om att så skulle bli fallet och framtiden är fortfarande väldigt otydlig. Jag har ett civilt arbete som projektingenjör inom byggbranschen som jag trivs bra med.

När kom suget efter handboll tillbaka?

– Några veckor innan jul och till stor del för att rehabträningen gått bättre efter den andra skadan jämfört med den första. Jag har ju någonting att jämföra med. Kroppen ligger bättre till på alla styrkemätningar och är starkare nu än vid förra comebacken.

Hur långt har du kvar tills matchstatus?

– Väldigt svårt att säga. Jag har tränat lite lätt med Tyresö (i Allsvenskan) vilket jag är mycket tacksam för. Där hittade jag glädjen till handbollen väldigt snabbt. Sedan har jag två veckor kvar till de där nio månaderna och jag kommer inte att spela match innan dess.

– Eftersom jag inte spelat på ett år så kommer det att saknas en del i tajming och rytm så jag ser fram emot att komma ner till Höör och träna nästa vecka.

Varför valde du att komma tillbaka till just Höör?

– Ola ringde och sa att jag fick komma till H65 om jag ville, men jag ville fundera. En vecka senare ringde han igen, men jag valde att inte svara.

Du ghostade Ola Månsson!?

– Ja, haha. Men när vi väl pratade igen kände jag en tacksamhet över att få chansen att spela i ett lag känner, i en väldigt spännande tid med slutspel och Final4. Många spelare är kvar sedan jag lämnade. Det här är någonting jag verkligen vill! Jan och Elisabeth Hansson ocsamt Ola Månsson har gjort det här möjligt och det är personer som betyder mycket för mig.

Alla praktiska detaljer den närmsta tiden är något oklara.

– Inledningsvis kommer jag att pendla en del, men vi ska nog lösa allt på smidigt sätt.

Vad som händer efter säsongen 24/25 är också oklart.

– Jag har inte tänkt en tanke på nästa säsong. Jag har spelat handboll i hela mitt liv, men nu haft ett år där jag knegat på med ett vanligt jobb och inte följt handbollen så noga. Vi får se helt enkelt, avslutar Andersson.

Ola Månsson kommenterar:

– I Isabelle Andersson får vi en stark karaktär med mycket hög grundkapacitet. Hur hon är formmässigt är naturligtvis svårt att bedöma, men är hon hälften så bra som när hon var här senast är jag nöjd. Vi har slitit en del på nio meter efter Emma Nuhanovics tidiga korsbandsskada och med "Bellen" får vi en tvåvägsspelare som kommer att ge allt varje sekund på banan.

Återigen satt det hårt hårt, men H65 Höör tog två poäng mot Kungälv i ett drama som avgjordes först i slutminuten.
21-20 (11-11) skrevs slutsiffrorna till.

Det blev en märklig match med två ansikten i Sporthallen i Höör.
Hemmalaget saknade för dagen Emma Jönsson, lite knäproblematik, och Josefine Hultberg Dahlgren som var sjuk. Men startade starkt och hade 9-6 efter en knapp kvart.
Mycket mål och snabb handboll – men det kom att ändras.
Efter 45 minuter stod det 15-15 på tavlan. Kungälv vann alltså den halvtimmen med just 9-6. Det är lätt att ringa in tekniska fel, missade chanser och slarv, men man kan också se det som att båda lagen var väldigt vassa på att försvara.
I H65 fanns det två matchvinnare.
Dels Agnes Åseskog som var 48-procentig i målet. Dels Cassandra Tollbring som gjorde H65:s två sista mål och hade 6/6 från straffpunkten.

Ola Månsson upplevde anfallsspelet som allmänt trögt.
– Det mesta i anfallsspelet var segt. Vi försökte att mixtra och ”klydda” för att få in rätt spelare, jag tror vi hade fyra olika högernior och fyra olika vänsternior. Vi provade 7-6-spel i omgångar… Första tio minuterna vara bra och sedan gjorde vi sex mål på en halvtimme och var inte särskilt nära att göra fler.
Vad saknades?
– Vi är jättebra på att försvara och på att springa hem, men vi måste ha någon matchvinnare också. Det hade vi förvisso i Agnes som målvakt, men den enda som hade lite sprutt i benen och gick mot mål var Jalang Linnér. Hon är lite kaxig på det sättet.
– För mig är det jättekonstigt att det ser ut så. Efter jul har vi vunnit varje hemmamatch stort och på träningarna har spelarna sett jättebra ut, sedan helt plötsligt saknas mycket. Och det är ingen inställningsfråga, vi såg ju hur bra försvaret var.
Det kanske knyter sig när matcherna är jämna?
– Jo, men om man inte har självförtroende när man spelat bra – när ska man då ha självförtroende!? Det kommer att vara jämnt varje match när den börjar. Det är inte heller så att vi undervärderade Kungälv. Det blev en matchbild som jag hade förväntat mig, bortsett från att det saknades attityd hos vissa av mina spelare. Alva, Ella, Wilma, och Cassie har sett jättebra ut på träningarna, men idag saknades det någonting. Även om Cassie satte sista målet och satte samtliga sex straffar.
Att göra 21 mål och samtidigt vinna – då måste man lyfta fram målvakten.
– Agnes och Jossan är båda två topp fem i ligan med över 40 procent i räddningar. Det är en styrka.
Noterbart: Kungälvs sista mål på visslan såg ut att underkännas av måldomaren, men blev noterat som godkänt i protokollet. Korrekt resultat borde alltså ha varit 21-19.

I övrigt kan nämnas Vera Gidebratt som är nyopererad för en meniskskada. Det finns en liten chans att hon kan bli spelduglig innan säsongen är över.

H65.s huvudtränare från och med nästa säsong blir Christian Håkansson.

Foto: MN Photo

 
Vi, elitansvarig och styrelsen i H 65 Höörs HK, har nu efter nogsamt undersökt och värderat frågan om vem som skall efterträda Ola Månsson som huvudtränare.
Det har sammantaget landat i att vi valt nuv. ass. tränaren Christian Håkansson som huvudtränare för en tid av 2 år. Christian har en gedigen bakgrund dels som elitspelare själv och dels som väldigt framgångsrik tränare för olika ungdomslag i Lödde HK och även tränat deras damlag några säsonger. Han är väldigt kunnig om modern handboll och har ju en väldig tillgång i att ha varit ass. till Ola Månsson i H 65 under de tre senaste åren.
Han är också mycket omtyckt av hela det övriga ledarteamet, där samtliga kommer att stanna kvar på sina poster. Detta team runt laget är mycket viktigt.
 
Vi har diskuterat med flera andra intresserade men har funnit att valet av Christian är det bästa för både laget och klubben. Vi vet vad vi får och att chansa på något annat känns inte bra för oss.
När det gäller ass tränare till Christian kommer denne tillsättas med stort inflytande av Christian själv.
 
Elisabeth Hansson
Elitansvarig H 65 Höörs HK

Tidigare under tisdagen blev det officiellt att Ola Månsson lämnar H65 Höör för att bli huvudtränare för LUGI:s herrlag.

Ett beslut som Månsson motiverar:

– Att ta ett annat svenskt damlag var inte ett alternativ. Jag ville helt enkelt bara göra någonting annat och jag har haft en helt otroligt fin tid i Höör. Men jag är fanimej inte färdig ännu!

Nionde säsongen i H65 Höör blir den sista för Ola Månsson. Klubbens huvudtränare hade ett 1+1-kontrakt och i tider där ekonomisk osäkerhet präglar både klubbar och företag valde Månsson att inte förlänga .

– H65 Höör har under de här snart nio åren betytt otroligt mycket för mig personligen. Det finns ingenting jag lagt ner mer tid på än H65 under de här åren.

När började allt?

– När jag satt på en restaurang med Jan och Elisabeth Hansson och blev erbjuden jobbet. De sa att de väldigt gärna ville spela en SM-final. Jag trodde på det, men att det skulle kunna ta ett tag. Ett år senare hade vi vunnit guld.

Blev tiden i H65 som du hade tänkt dig?

– Nej. Det blev en mycket längre och mer framgångsrik tid än jag hade kunnat ana. Fyra SM-finaler, två cupfinaler, en europacupfinal, gruppspel i European League, två seriesegrar och ett flertal spelare som slussats vidare till både landslag och proffsliv ute i Europa.

– Det har varit fantastiska förutsättningar med motiverade spelare. De har inte alltid tyckt som jag tyckt, men det har blivit bra ändå. Sedan har jag fått ett fantastiskt förtroende. Det har varit oerövertäffat, säger Ola och betonar sedan:

– Tanken var att göra ytterligare ett år, men efter moget övervägande bestämde jag mig för att gå vidare. Jag är inte säker på att jag gjort rätt. Det var dock inget alternativ att träna ett annat svenskt damlag. Jag ville göra någonting annat.

Ola Månsson tar i från tårna när han säger: 

– Jag vill rikta ett stort tack till exakt alla, men jag är inte färdig ännu! Vi har ett Final4, ett seriespel och ett slutspel. Är det någon sớm tvivlar på att jag inte kommer ge allt kan de dra åt helvete, haha!

Bild: MN Photo