Under natten till lördagen somnade Jan Hansson in i sitt hem i Höör.
Det tunga beskedet nådde klubben bara några få timmar innan lördagens match mot Boden. Ett besked som tog hårt på spelare och ledare, men som ändå bestämt ville spela matchen. Jan hade nämligen inte velat någonting annat.
Matchen slutade med en mycket känslosam seger mot Boden där alla i laget kunde skriva under på en sak; den segern var för Jan.
Jan Hansson har i årtionden varit en starkt drivande kraft i klubben. Som förälder. Som kassör. Som administratör, pådrivare, nytänkare och sponsor. Rollerna har varit otaliga. Han var till och med drivande för att bygga den hall som H65 spelar i sedan 2005.
När H65 Höör för knappt 15 år sedan inledde sin elitsatsning var det i grund och botten Jans idé. Visionen: att göra H65 till en elitklubb.
Och när Jan bestämde sig för någonting var det kort avstånd mellan tanke och handling. Och för den delen: resultat.
H65 Höörs damlag gick med små medel upp i Elitserien 2011 under Birthe "Buttan" Hanssons ledning. Säsongen 11/12, under Niklas Harris ledning, slutade laget näst sist och fick kvala sig kvar. Elfteplatsen i serien gav samtidigt en Europacupplats - eftersom alla andra lag i serien tackade nej.
H65 Höör fick chansen att ta sig ut i Europa. Jan var inte sen att tacka ja, det låg i hans natur - och ungefär i den vevan exploderade handbollsintresset i Höör på allvar.
Första året i Europa slutade med en semifinal i Challenge Cup.
Det andra slutade med en av svensk klubblagshandbolls största triumfer - då H65 tog sig till final och besegrade självaste Issy Paris på bortaplan i den avgörande matchen. En annan klubbikon fostrad i Höör, Jannike Wiberg, räddade sista skottet henom att sätta sig på bollen. En av klubbens, och Jans, största stunder. I Paris talade man om Höör!
H65 Höör förblev en klubb som ville, och tog sig, ut i Europa. Men också en klubb som blev allt framgångsrikare inom Svea Rikes gränser. SM-guldet 2017 är en annan stor succé.
Grundfilosofin var inte dyra spelare med höga löner - utan högklassigt ledarskap och med en träningskultur som de bästa ville vara en del av.
Det var Jan som värvade Niklas Harris till klubben. Harris som tränade laget 2011-2016 och var ansvarig för flera internationella skalper. Där lades en grund. Därefter tog Ola Månsson vid och ledde laget till guld sitt första år och etablerade H65 som en topp 4-klubb inom svensk handboll.
Jans vision hade blivit verklighet. Och han stod inte bara bakom laget. Han var en del av det.
Genom alla år har alla spelare som antingen kommit till klubben eller lämnat den (inte sällan som landslagsspelare eller för utlandsäventyr) pratat om den familjära känslan i H65.
Vad de menar med det är till stor del Jan Hansson. Han skev inte bara kontrakten. Han var på träningarna. Han stod spelare och ledare nära. Han tog hand om dem. Han hittade jobb och bostäder. Kom med livsråd och löste praktiska vardagsproblem.
Han hittade sponsorer ena dagen och berättade skrönor på nätverksräffarna nästa dag. Jan och Elisabeth var en del av den dagliga driften och fanns alltid tillgängliga. Alltid närvarande. Alltid innerligt omtyckta.
Jan var på alltid på A-lagsmatcherna med en korv i näven. Helst tjock. Med senap. Men han var också på träningarna, på USM, på ungdomsmatcherna, på Åhus Beach. Alltid jordnära.
Jan hade en stor familj. Barn och barnbarn. Han hade kunnat göra andra val i livet, men Jan valde H65 Höör.
Han valde att stå upp för föreningslivet. För barnen i bygden. För Höör som kommun.
Han har skapat minnen för livet för tusentals människor. Inte bara för elitlaget. Utan för hela föreningen. Barn har haft en meningsfull fritid, vuxit upp i en trygg miljö, närt drömmar om att spela med A-laget - och flera av dessa har gått hela vägen.
För det är vi för evigt tacksamma
Jan Hansson blev 84 år gammal.
Han sörjs närmast av hustrun Elisabeth, barn och barnbarn.
I samband med hemmamatchen mot VästeråsIrsta den 24 mars kommer Jan att hyllas och minnas.
Mer information om det senare.
Känner vi Jan Hansson rätt, och det tror vi att vi gör, är blommor och gåvor ingenting som Jan hade önskat.
