Ett ögonblick: Jasmina Djapanovic

Hon har besökt tio länder, flera av dem både två och tre gånger. Gjort nästan 200 mål i europacupsammanhang. Blivit en legend och idol i klubben efter alla sina trogna år. Spelat i ett landslag, bytt medborgarskap och spelat i ett annat landslag. Vår förskånskade serb, Jasmina ”Nina” Djapanovic, har spelat och utvecklats i H65 från division två ända upp till Challenge Cup-guldet. Är det dags för en ny cuptitel? Först måste kvartsfinalen mot spanska Mecalia Atletico Guardes klaras av. Jag ställde några frågor till Nina.

Detta blir din sjuttonde europacupresa. Vad har det gett dig sportsligt och personligt?
Sportsligt har det gett väldigt mycket erfarenhet. Jättekul att möta väldigt bra lag, speciellt det året vi spelade i EHF-cupen. Väldigt bra lag, med många landslagsspelare, som man inte hade mött annars. Esbjerg, Nantes, Nimes, Issy Paris. Det är riktigt bra lag. Topplag i sina ligor.

Personligt, ja, man har sett en hel del av europa, städer som man aldrig hade besökt innan. Som till exempel städer i Ukraina och Skopje (Makedonien). Vissa ställen som man till och med inte hade velat resa till normalt sett. Det ger mycket lagsammanhållning. Man lär känna folk på ett annat sätt på de två-tre dagar vi är iväg.

Blir man vän med motståndarlaget?
Nej, inte så ofta, men man har ju lite kontakter här och var. Det är alltid någon i klubben som lägger till en på Facebook.

Vilket är ditt bästa minne från alla resorna?
Det är självklart Challenge Cup-finalen mot Issy Paris.

Om vi bortser från Paris?
Tja, då är det nog Silkeborg som var tvåa i danska ligan när vi slog ut dem. Men även Nimes (Frankrike) i och med att det var det första året.

Hur viktigt är det för klubben och spelarna att delta i europacupen?
Det är jätteviktigt. Jan (Hansson, kassören i klubben) pratade om att det var lättare att värva spelare. Vi har mer att erbjuda. LUGI kan locka med att de är en stor klubb och du kan studera där. Höör kanske kan locka med europacupen. Inte bara det, utan man utvecklas så mycket. Alla de nya i klubben, t.ex. Hvenfelt och Lindqvist, även om de har mött utländska spelare i landslaget så betyder det mycket att även få göra det på klubbnivå. Du får möta spelstilar olik den skandinaviska.

Vad tycker du om de klubbar som inte tar chansen att delta? Ni hade t.ex. kommit på elfte plats första året i elitserien och fick en Challenge Cup-plats för att ingen annan ville.
Jag tycker det är synd och synd om de spelare som spelar i de lagen. Samtidigt så kostar det väldigt mycket pengar. Det ger ju inte direkt några pengar. Hade förbundet sponsrat lite mer så hade säkert alla velat vara med. Man syns ju på ett annat sätt i europa när man spelar cuper. Man blir kontaktad av många agenter. Det är ens ansikte utåt i europa både för klubben, spelare och tränare.

Har du blivit kontaktad?
Ja, jättemånga gånger. Inte sällan efter att man spelat en bra match och varit på topp, eller när man varit i topp i skytteligan. Alla följer ju statistiken och då dyker ens namn upp.

Men du har ändå valt att stanna i Höör. Varför?
Jag vet inte riktigt. I fjol var det mycket snack med Randers. Jag var där och besökte dem och fick ett jättebra erbjudande, men till slut valde jag ändå Höör. Jag har alltid känt mig som hemma här ända sedan jag kom hit.

Vad krävs det för att ni ska ta er vidare till semifinal i Challenge Cup?
Väldigt bra försvar. De ska inte få göra många mål. Sedan måste vi lösa deras aggresiva försvar. Men så länge vi släpper in färre mål… så vinner vi.

Du är lagets matriark. Vilka fördelar ger det? Får du välja hotellrum först?
Ja, det ger ju lite fördelar. Vissa av de yngre har lite mer respekt. Men jag försöker att inte dra nytta av det. De brukar säga att när jag är sur så är jag sur, men då undviker både de yngre och de äldre mig. Jag själv tycker dock inte det. Jag var väl inte sur? (Skratt)

Denna säsongen har du mest fått spela högersexa. Varför och hur trivs du på kanten?
Det är nytt. Jag har alltid varit nia och endast några enstaka gånger spelat på kanten. Det beror, tror jag, delvis på min knäskada (från slutspelet förra säsongen) och sen blev ju Julia gravid och Jonna var lite skadad. Ola såg att han kunde utnyttja mig där. Jag trivs faktiskt jättebra på kanten. Jag tycker det är roligt att börja utveckla det också, så här på äldre dagar.

Du är bl.a. F06 stora idol. Hur viktigt är det för A-lagsspelarna att vara förebilder och synas i de yngre lagen?
Det säger sig själv att det är jätteviktigt. Det är jättekul att vara med för jag får så mycket tillbaka från dem. De ser upp till en och ställer många frågor. De är verkligen intresserade och jag ser att man påverkar dem. De flesta av A-lagsspelarna är ute i olika lag. Vi har som mål i alla fall att alla tjejer ska ha några träningar med ungdomslagen. Jag har redan varit ute några gånger och tänker göra det fler gånger för det är så roligt.

Idrottare har ofta ritualer innan match. Har du någon och i så fall vad?
Inget speciellt, förutom att jag har något vinnande klädesplagg på mig. Just nu är det en topp. Den toppen måste jag ha. Så fort vi förlorar så måste jag byta den för då är det inte en vinnande topp längre.

Vem har, i din mening, den konstigaste ritualen i laget och vad är det?
Det vet jag faktiskt inte. Jag är inte så fokuserad på vad de andra gör. Hade vi haft Harris kvar som tränare så hade jag sagt honom, för han gick alltid runt med sin banan. Han gör alltid exakt likadant.

Fakta: Nina har med H65 i europacupsammanhang (efter denna helgen) besökt Frankrike tre gånger, Danmark tre gånger, Holland två gånger, Ukraina två gånger, Spanien två gånger, Kroatien, Tjeckien, Turkiet, Italien och Makedonien en gång. Totalt har vänstersläggan avlossat 193 målgörande skott.

Returmatchen mot Atletico Guardes i Challenge Cup-kvartsfinalen spelas på söndag klockan 19.00. Vi tror kanske att den kommer sändas på CRTVG. Tills dess, kika gärna på min bildhyllning av Ninas långa europacupdeltagande på Kantbilder.se.