Reflektioner från Herrar div 1 S

Årets säsong rivstartade i maj 2016 med en mix av löpning i skogen, styrketräning på Goodlife samt givetvis en hel del handboll… Sju nya spelare hade allt som allt tillkommit. Vi körde på ganska tufft till första veckan i Juli då det blev lite välförtjänt semester för både tränare och spelare. Första augusti var det dags att dra igång igen och nu med en komplett trupp då några eftersläntrare från bla Norge trillat in. Försäsongen innebar 4 pass i veckan samt matcher varje vecka mot varierat motstånd och ett träningsläger på hemmaplan. Alla matcher gick bra och det kändes som vi var långt komna i vår uppladdning, inte minst vinsten borta mot OV Helsingborg strax innan premiären gav mersmak. Vi gjorde ett försök med att spela lite fler matcher innan premiären för att se om detta kunde råda bot på våra annars svårstartade höstar, tyvärr var detta inte medicinen men det löste sig till slut ändå…

 

Hösten började rätt ok men vi kände nog alla att det fanns en växel till, tyvärr gick det nog lite för lätt i träningsmatcherna och innan vi hade kommit på att alla måste ge 100% hela tiden så hade tyvärr några av våra tongivande spelare skadat sig och missade sedan stora delar av säsongen. Det blev dags att bygga om laget och som tur var så var killarna med på noterna och de som fick nya roller och mer ansvar började så smått acklimatisera sig och blev bättre och bättre. Ett exempel är Casper som var ny från div 2 och var en av dem som fick mycket ansvar under denna period och det gjorde honom gott vilket vi inte minst sett under våren.

 

Tyvärr var inte marginalerna med oss och till juluppehållet såg de ganska mörkt ut. Vi tränade lite extra under julhelgen och plockade in några av juniorerna för att komplettera den ngt sargade truppen. Undertecknad tog kontakt med Uffe Sandgren för att spetsa till vissa delar av vårt grundspel och för att själv kunna lägga mer fokus på matchcoachandet. Detta samarbete föll väldigt bra ut och Uffe bidrog med både kompetens och kyla vilket hade bra effekt på försvar och målvaktspel där det kändes som vi hade mest att utveckla. Kombinationen med en duktig extra tränare samt att flera juniorer tog för sig på träningarna lyfte hela laget ett snäpp och nu hade vi plötsligt marginalerna med oss. Simon och försvaret samarbetade kanon och vi kunde börja kontra som vi vill och få de viktiga målen med oss. Albin fick ta massor med ansvar på M6 i frånvaro av Sebbe och Emil, Jesper har utvecklats enormt under våren och har komplettera Patrik på H6 på ett strålande sätt.  Under senare delen av vårsäsongen har konkurrensen varit hård och detta har synts på träningarna, kvalitén har klart förbättrats och detta har definitivt påverkat resultaten. Björn sa att det är synd att säsongen redan är slut då vi äntligen är friska och hittat tillbaka till rollerna och flytet, kan bara hålla med honom att det hade varit kul med några matcher till men det är bara att komma tillbaka nästa säsong.

 

Summa summarum har det varit en lärorik säsong där vi var mycket bra under våren med 16 inspelade poäng, tyvärr hade vi inte så många med oss från hösten vilket annars hade gett oss en kvalplats till allsvenskan. Är dock supernöjd med det sätt killarna och ledarna har hanterat mot och medgång och det ska poängteras att stämningen under året hela tiden varit på topp vilket är en styrka. Måste här framhålla våra lagledare Pimme, Kennet, Kim  och Hassan (HT) som hela tiden bidragit till den positiva atmosfären med sin omtanke, bra och dåliga skämt och en hel del bus…

 

Jag är personligen mest nöjd med den positiva atmosfären och med att fem juniorer har tränat och spelat frekvent med A-laget och har nu spelats in och kommer säkert blomma ut än mer nästa säsong, förutom ovan nämnda Albin och Jesper så har Mergim, Max och Jacob visat att de vill vara med på allvar till hösten-bra jobbat killar och inte minst bra jobbat Ion -som har gjort ett kanonjobb med U/J lag och har stor del i att vi nu fått fram så många egna talanger.

 

Nu tar vi efter sista matchen och en trevlig lagfest i Lund en välbehövlig vila och laddar inför nästa säsong.

 

Stort tack till alla spelare, ledare och supportrar som med sitt engagemang och prestationer bidragit till att sätta H65 Höör på kartan.
Carl-Christian Olsson

 

Damerna förlänger med ytterligare två spelare

H65 Höör har förlängt kontrakten med två spelare i Damelitlaget. Emma Lindqvist är klar för två säsonger till och Anna Olsson för en säsong.
– Båda har viktiga roller i lagbygget, säger tränare Ola Månsson.

Anna Olssons nuvarande kontrakt går ut till sommaren. Men nu står det klart att hon gör ett år till.
– För mig fanns bara två alternativ. att fortsätta med elithandbollen i H65 eller sluta med handbollen helt. Och eftersom jag inte vet om ett annat liv så fick det bli så här, säger Anna.
– I Anna Olsson får vi en niometersspelare som ligger ett eller två mål plus i varje match. Hon har rutin och ledaregenskaper på planen som kommer att bli värdefulla för oss både i stundande slutspel i SHE och Europacupen – och förhoppningsvis även i dessa sammanhang 2018, säger Ola Månsson.

Emma Lindqvist kom till H65 från OV Helsingborg inför den här säsongen på ett tvåårskontrakt. Det kontraktet väljer parterna nu att förlänga. Lindqvist är klar för ytterligare två år i H65.
– Emma har tagit stora steg den här säsongen både som försvarare och anfallsspelare. Vi tror på en fortsatt utveckling för Emma som redan etablerat sig som en av seriens bästa försvarsspelare, säger Ola Månsson.
– Jag känner att jag kommit in bra i gruppen och föreningen. De vill verkligen någonting med sin handboll och jag känner mig trygg med en långsiktig satsning. I vår tar jag studenten och vi får se hur det blir med jobb och annat, om jag fortsätter att pendla från hemmet i Helsingborg eller flyttar till Höör, kommenterar ”Linkan”.

Damerna säkrade fjärdeplatsen!

H65 Höör säkrade fjärdeplatsen när de krossade Skövde HF på hemmaplan med 31-22 (17-9).
Klasskillnaden mellan lagen var uppenbar – en inte alls obetydlig faktor att ta hänsyn till eftersom lagen kan mötas i en kvartsfinal om några veckor…

Efter drygt åtta minuter plockade Skövdes tränare Anders Frisk upp sitt första timeoutkort. Då hade Cassandra Tollbring nyss borrat in 5-1 till H65 som hade inlett snärtigt och rappt.
Skövdespelarna såg mest tröga ut och kanske hade de svårt att acklimatisera sig i de gula matchtröjorna som de väldigt akut fått låna in från Eslövs IK. Deras egna tröjor låg nämligen kvar i en kasse i Västergötland…
Hemmalaget gasade dock vidare och 7-1 efter 12 minuter kändes matchen i praktiken avgjord. Det kunde till och med ha varit ännu större siffror om inte Skövdemålvakten Hanna Edvardsson haft en bra dag. Synd för Skövde att hon inte kunde spela mittnia, högersexa och bli materialaransvarig samtidigt…

Tilda Winberg. Foto: Martin Trobäck

I H65 Höör fick junioren Ida Gullberg chansen att starta som högersexa och visade att hon minsann vill vara med och utmana om speltid. Även Tilda Winberg fick chansen att kavla upp ärmarna. Damer födda 1998 som bygger för en fortsatt ljus handbollsframtid i Höör och som noterades i målprotokollet.
Och en som verkligen tog tillfället i akt att leverera när hon fick chansen var Mikaela ”La Bomba” Mässing. Hon vräkte in tre av målen i första halvlek (sex mål totalt) som slutade hela 17-9. Matchens främsta aktör var samtidigt Cassandra Tollbring. För övrigt nyss uttagen till Ligalandslaget och i förhandlingar med en och annan proffsklubb ute i Europa för dagen.

Till den andra halvleken kom H65 ut med bristfällig inställning. Då krympte ledningen direkt från åtta till fem bollar, och Ola Månsson begärde timeout med 18-13 på tavlan. H65 bromsade upp tappet, men cruisade ändå bara på fyrans växel och såg till att smidigt segla de två poängen i hamn.
Jannike Wiberg var den stabila sista utposten som gjorde i vanlig ordning allt hon skulle – och lite till. Två straffräddningar och flera läckra assist är å andra sidan sådant ingår i den stående Wiberg-menyn.

Tränare Ola Månsson var såklart nöjd efter niomålssegern, men inte med allt.
– Vi borde ha gjort över 20 mål i första halvlek, men missade både i kontringar och när vi kom till kantlägen. Det jag är mest nöjd med är försvarsspelet rent generellt och Jannike Wibergs målvaktsspel.
Ni avgjorde väldigt tidigt. En inställningsfråga?
– Det kan det ha varit. Jag tror att den här matchen betydde mer för oss än för Skövde – som dessutom hade ett par spelare skadade. Samtidigt rullade vi runt på hela laget.
Nu blir H65 fyra som sämst, eventuellet trea. Vilka vill du helst ha i en kvartsfinal – Skövde eller Västerås (som ligger på samma poäng, de förstnämnda har bäst målskillnad).
– Jag vet faktiskt inte. Vi har slagit båda lagen stort på hemmaplan den här säsongen, och tappat borta under den tidiga delen av säsongen när vi inte var lika bra.

H65 Höör kan sluta trea eller fyra. För en tredjeplats krävs seger i slutomgången mot BK Heid samtidigt som Skuru tappar poäng borta mot Västerås.

KVALFEBER……..

Helgens match mot IFK Karlskrona blev en uppvisning i organiserat och inspirerat försvarsspel. Björn styrde skutan på ett föredömligt sätt och var tillsammans med övriga i hemmalaget extremt sugna på att få träff och äga ytan bakom 9:o meters linjen. Flera vågade sig då och då ut på 12-13 meter och jag tror inte vi förlorade en ända kamp när vi väl bestämt oss för att ta den fighten, detta till stor glädje för ledare och publik. Det finns ju inget coolare i handboll än när en försvarare läser spelet, kommer snabbt ut i banan och låser anfallaren. Jag vet inte hur många av dessa situationer vi hade i andra halvlek men vi kan kalla det för en orgie i spelförstörelse. Tack vare detta blev det många kontringar där Wille firade stora triumfer mot Karlskronas annars duktiga målvakter. 

Offensivt har vi fortfarande mer att plocka fram, fler måste ta kampen och gå hårdare på mål men det känns som ï är på rätt väg. Matchen slutade 26-16 (10-8) och vi ledare var mycket nöjda med prestationen (fjärde raka vinsten).

 Dagens motståndare HP Warta har framförallt varit ganska jämna under säsongen och kommer till Höör med vinster mot Kärra och Karlskrona i bagaget. Warta ligger just nu 2a, är säkert sugna på en kvalplats och har en teoretisk chans på serievinst. Laget har precis som vi sin styrka i kollektivet så vi kan räkna med en jämn match där individuella kvalitéer kommer avgöra. Jag hoppas att vi kan fortsätta med det fina försvaret och målvaktspelet för då är vi farliga oavsett vem vi har på andra sidan…  

 För vår del vill vi att segertåget ska rulla vidare i minst två matcher till, för det första har vi teoretiskt inte säkrat div 1 platsen då glappet neråt inte är tillräckligt stort och för det andra så är möjligheten till kval uppåt fortfarande väldigt levande.

 Förutsättningarna för en spännande match är klara. Nu hoppas vi på storpublik så vi kan höja oss ett par procent och i första hand säkra kontraktet.

 En match i taget =)

Vi ses i hallen.


Carl-Christian Olsson

H65 vidare till semifinal i Europacupen

H65 Höör fortsätter att storma fram genom Europa. Efter kvartsfinalseger mot Atletico Guardes är klubben nu klar för semifinal i Challenge Cup.
– Vi förde matchen hela vägen, säger Ola Månsson.

Mecalia Atletico Guardes – H65 Höör: 24-29 Totalt: 45-53 till H65 Höör

H65 Höör fick en bra start på kvartsfinalreturen i Spanien. Ledning med 0-3 efter knappt fem minuter. Med tre mål i ryggen att gå på från hemmamatchen fick laget en helt annan arbetsro än den fruktade hetsen som inträffat om hemmalaget gjort de tre första målen.
– Just den starten var perfekt. Publiken skapade ett grymt tryck med trummor, trumpeter och säckpipor (!) bland annat, säger coach Ola Månsson.

Stämningen kokade i den relativt lilla hallen – som var fullsatt med 650 åskådare. Och de eldade igång sina spelare allt efterhand. Atletico Guardes kom både ikapp och förbi, till 11-10, men i slutet av första halvlek kunde H65 göra ett litet ryck igen – 12-14 i paus.

H65 fortsatte att kontrollera matchen och när Anna Johansson bröt sig igenom det utgrupperade försvaret och gjorde 14-17 så var spanjorskorna i brygga. H65:s målvaktsspel hade fått utdelning genom Jessica Ryde samtidigt som Emma Lindqvist och Mikaela Mässing fick sina stora internationella genombrott i klubbsammanhang.

En stund senare fick Anna Johansson sin tredje utvisning och Atletico Guardes jakt intensifierades. Men den akuta stormen redde Jessica Ryde ut på magnifikt sätt och de sista tio minuterna kunde skånskorna defilera hem segern. Segern stannade på 24-29.
– Vi hade lärt oss mycket av den första matchen hemma i Höör, där vi hamnade i underläge de första 45 minuterna. Nu svarade vi för jättebra anfallshandboll och borde egentligen ha gjort ännu fer mål. Vi förde matchen hela vägen och de lag som för matcher brukar vinna dem, säger tränare Ola Månsson.
– Spanjorskorna var luriga centralt. antingen klarade vi av att stoppa dem med vår tyngd – eller så blev vi utvisade…

Vilka spelare var du mest nöjd med?
– Jonna Linnéll var stabil, Emma Lindqvist var stark, Jessica Ryde var riktigt bra i andra halvlek och sedan kom Mikaela Mässing in och levererade. Det var mycket som var positivt.

I semifinalen väntar svårt motstånd från Tjeckien. Sokul Poruba förlorade visserligen sin första match borta mot polska Kram Start Elbag, men svarade för en verklig kross på hemmaplan med 27-14! Just Sokul Poruba har H65 slagit ut ur turneringen en gång tidigare.Säsongen 12/13 lyckades man gå vidare i ett sextondelsfinalmöte med knapp marginal, efter sammanlagt 47-47 avancerade H65 tack vare fler gjorda bortamål.
– Tjeckiskorna spelar en mer fysisk handboll. Där kommer det att smälla på betydligt mer och jag räknar med en jämn svår match, säger Ola Månsson.

Första semifinalen spelas den 8/9 april med retur i Tjeckien helgen därpå.
Den andra semifinalen spelas mellan holländska Virto Quintus och kroatiska Zagreb.

Målskyttar:
Cassandra Tollbring: 7
Jonna Linnéll: 6
Mikaela Mässing: 5
Emma Lindqvist: 4
Anna Johansson: 2
Emma Rask: 2
Anna Olsson: 1
Marie Wall: 1
Michaela Fransson: 1

Linnéll och Fransson förlänger med klubben

H65 Höör kan idag stolt meddela att damlaget skrivit nytt kontrakt med två av spelarna i nuvarande trupp.
Jonna Linnéll och Michaela Fransson är båda klara för en fortsatt framtid i den röda tröjan.

20-åriga Michaela Fransson har varit i H65 i två år. Nu har hon förlängt med ytterligare två år.
– Första säsongen var väl sådär, då fick jag inte spela så mycket. Men sedan Ola Månsson skolat om mig från niometersspelare till mittsexa har jag fått mer tid på banan. Visst, jag hade kunnat välja en sämre klubb för att spela mer, men jag trivs otroligt bra i Höör och vill fortsätta att utvecklas i det här härliga gänget, säger Michaela Fransson.
– H65 är en klubb som siktar på att vinna titlar, både i Sverige och Europa. Jag vill vara med på den resan och tränare Ola Månsson har sagt att han tror på mig.

Jonna Linnéll är en av H65:s sanna trotjänare. 28-åringen har skrivit på för ytterligare ett år i klubben – vilket är anmärkningsvärt efter den svåra underarmsskada hon ådrog sig i en Europacupmatch i Frankrike i november 2015. Comebacken denna säsongen var efterlängtad.
– Beslutet att fortsätta har växt fram i takt med att det har känts allt bättre i handen/armen. Jag vill tillbaka till toppen, säger Jonna.

– Just Europacupspelet är en annan detalj som spelar in. H65 satsar mycket på det och efter att ha vunnit Challenge Cup säsongen 13/14 så är det naturligtvis något man vill uppleva igen, säger Jonna – strax innan planet lyfter mot Spanien där H65 under söndagen ska försöka säkra en plats i semifinalen av Challenge Cup (H65 slog Atletico Guardes med 24-21 på hemmaplan).
– Ett annat mål jag har är att få spela en SM-final. Det har blivit väldigt många semifinaler, men aldrig mer än så. Det är väl inte omöjligt att vi kan nå dit redan i år, men framför allt tror jag att vi kommer att vara ännu bättre nästa säsong. Jag vill vinna mer med det här laget, avslutar Jonna.

Ett ögonblick: Jasmina Djapanovic

Hon har besökt tio länder, flera av dem både två och tre gånger. Gjort nästan 200 mål i europacupsammanhang. Blivit en legend och idol i klubben efter alla sina trogna år. Spelat i ett landslag, bytt medborgarskap och spelat i ett annat landslag. Vår förskånskade serb, Jasmina ”Nina” Djapanovic, har spelat och utvecklats i H65 från division två ända upp till Challenge Cup-guldet. Är det dags för en ny cuptitel? Först måste kvartsfinalen mot spanska Mecalia Atletico Guardes klaras av. Jag ställde några frågor till Nina.

Detta blir din sjuttonde europacupresa. Vad har det gett dig sportsligt och personligt?
Sportsligt har det gett väldigt mycket erfarenhet. Jättekul att möta väldigt bra lag, speciellt det året vi spelade i EHF-cupen. Väldigt bra lag, med många landslagsspelare, som man inte hade mött annars. Esbjerg, Nantes, Nimes, Issy Paris. Det är riktigt bra lag. Topplag i sina ligor.

Personligt, ja, man har sett en hel del av europa, städer som man aldrig hade besökt innan. Som till exempel städer i Ukraina och Skopje (Makedonien). Vissa ställen som man till och med inte hade velat resa till normalt sett. Det ger mycket lagsammanhållning. Man lär känna folk på ett annat sätt på de två-tre dagar vi är iväg.

Blir man vän med motståndarlaget?
Nej, inte så ofta, men man har ju lite kontakter här och var. Det är alltid någon i klubben som lägger till en på Facebook.

Vilket är ditt bästa minne från alla resorna?
Det är självklart Challenge Cup-finalen mot Issy Paris.

Om vi bortser från Paris?
Tja, då är det nog Silkeborg som var tvåa i danska ligan när vi slog ut dem. Men även Nimes (Frankrike) i och med att det var det första året.

Hur viktigt är det för klubben och spelarna att delta i europacupen?
Det är jätteviktigt. Jan (Hansson, kassören i klubben) pratade om att det var lättare att värva spelare. Vi har mer att erbjuda. LUGI kan locka med att de är en stor klubb och du kan studera där. Höör kanske kan locka med europacupen. Inte bara det, utan man utvecklas så mycket. Alla de nya i klubben, t.ex. Hvenfelt och Lindqvist, även om de har mött utländska spelare i landslaget så betyder det mycket att även få göra det på klubbnivå. Du får möta spelstilar olik den skandinaviska.

Vad tycker du om de klubbar som inte tar chansen att delta? Ni hade t.ex. kommit på elfte plats första året i elitserien och fick en Challenge Cup-plats för att ingen annan ville.
Jag tycker det är synd och synd om de spelare som spelar i de lagen. Samtidigt så kostar det väldigt mycket pengar. Det ger ju inte direkt några pengar. Hade förbundet sponsrat lite mer så hade säkert alla velat vara med. Man syns ju på ett annat sätt i europa när man spelar cuper. Man blir kontaktad av många agenter. Det är ens ansikte utåt i europa både för klubben, spelare och tränare.

Har du blivit kontaktad?
Ja, jättemånga gånger. Inte sällan efter att man spelat en bra match och varit på topp, eller när man varit i topp i skytteligan. Alla följer ju statistiken och då dyker ens namn upp.

Men du har ändå valt att stanna i Höör. Varför?
Jag vet inte riktigt. I fjol var det mycket snack med Randers. Jag var där och besökte dem och fick ett jättebra erbjudande, men till slut valde jag ändå Höör. Jag har alltid känt mig som hemma här ända sedan jag kom hit.

Vad krävs det för att ni ska ta er vidare till semifinal i Challenge Cup?
Väldigt bra försvar. De ska inte få göra många mål. Sedan måste vi lösa deras aggresiva försvar. Men så länge vi släpper in färre mål… så vinner vi.

Du är lagets matriark. Vilka fördelar ger det? Får du välja hotellrum först?
Ja, det ger ju lite fördelar. Vissa av de yngre har lite mer respekt. Men jag försöker att inte dra nytta av det. De brukar säga att när jag är sur så är jag sur, men då undviker både de yngre och de äldre mig. Jag själv tycker dock inte det. Jag var väl inte sur? (Skratt)

Denna säsongen har du mest fått spela högersexa. Varför och hur trivs du på kanten?
Det är nytt. Jag har alltid varit nia och endast några enstaka gånger spelat på kanten. Det beror, tror jag, delvis på min knäskada (från slutspelet förra säsongen) och sen blev ju Julia gravid och Jonna var lite skadad. Ola såg att han kunde utnyttja mig där. Jag trivs faktiskt jättebra på kanten. Jag tycker det är roligt att börja utveckla det också, så här på äldre dagar.

Du är bl.a. F06 stora idol. Hur viktigt är det för A-lagsspelarna att vara förebilder och synas i de yngre lagen?
Det säger sig själv att det är jätteviktigt. Det är jättekul att vara med för jag får så mycket tillbaka från dem. De ser upp till en och ställer många frågor. De är verkligen intresserade och jag ser att man påverkar dem. De flesta av A-lagsspelarna är ute i olika lag. Vi har som mål i alla fall att alla tjejer ska ha några träningar med ungdomslagen. Jag har redan varit ute några gånger och tänker göra det fler gånger för det är så roligt.

Idrottare har ofta ritualer innan match. Har du någon och i så fall vad?
Inget speciellt, förutom att jag har något vinnande klädesplagg på mig. Just nu är det en topp. Den toppen måste jag ha. Så fort vi förlorar så måste jag byta den för då är det inte en vinnande topp längre.

Vem har, i din mening, den konstigaste ritualen i laget och vad är det?
Det vet jag faktiskt inte. Jag är inte så fokuserad på vad de andra gör. Hade vi haft Harris kvar som tränare så hade jag sagt honom, för han gick alltid runt med sin banan. Han gör alltid exakt likadant.

Fakta: Nina har med H65 i europacupsammanhang (efter denna helgen) besökt Frankrike tre gånger, Danmark tre gånger, Holland två gånger, Ukraina två gånger, Spanien två gånger, Kroatien, Tjeckien, Turkiet, Italien och Makedonien en gång. Totalt har vänstersläggan avlossat 193 målgörande skott.

Returmatchen mot Atletico Guardes i Challenge Cup-kvartsfinalen spelas på söndag klockan 19.00. Vi tror kanske att den kommer sändas på CRTVG. Tills dess, kika gärna på min bildhyllning av Ninas långa europacupdeltagande på Kantbilder.se.